Sitter och ska plugga egentligen men fastnade i psykologiboken, vilket inte ens var det jag skulle plugga just nu. Sen vet jag inte hur men jag råkade komma in på en blogg och kunde då inte undvika mina tankar. Det känns som att alla tror att man(deras jag) är så speciell för att man har gått igenom jobbiga saker men så är det inte. Alla människor är kantstötta på ett eller annat sätt, alla har skit i sitt liv. även det "perfekta" livet kan göra det svårt att andas. Äkta perfektion är det som uppstår när man inte tänker på det.
Vårt sätt att välja (medvetet eller omedvetet) hur vi ser på omvärlden gör ju allt. Jag menar beroende hur jag väljer att se en handling, en människa, ett möte allt det avgör ju vart jag hamnar och med vilka, så om jag då har valt att se fel eller helt enkelt feltolkat en situation, så kan jag sluta på helt fel ställe med helt fel människor. Och att inse att varje val vi gör påverkar mer eller mindre vart vi står idag. Läskigt och fantastiskt att man sjäv väljer vart man ska, det är bara du själv som kan stoppa eller fortsätta kämpa och komma dit du vill.
Sen tänker jag absolut inte förneka att alla har olika förutsättningar, men med vilja och jävlar-anama så kan man komma vart man vill...
... sen åh andra sidan varför ska man komma någon annanstans om man är nöjd där man står?
Alla är vi lite trasiga och knasiga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar