Reklam och lite London

Ett inlägg fick jag iaf ihop när jag var iväg, det var mer än jag trodde. Stör mig fortfarande på en liten gren som växer om sidan av feminism-debatten. Det är den om sexualiseringen av kvinnor i reklam och hur det påverkar unga tjejer.
Och hur orättvist det är att mannen inte är sexualiserad på samma sätt- My point of view is- That they are!
Dem som gör reklam har inget ansvar gentemot din dotter, det är du som har.
Det är du som ska ge dem friska ögonen att titta med.
Nej det är inte bara smala tjejer som är sexiga, snygga, vackra m.m
och det är det du som ska lära dina barn- det ska dina föräldrar ha lärt dig med.
Har man bara sett en säsong av top model så vet man att modeller är vackra på bild men kan se ut som stryk i verkligheten.
Jag har aldrig känt press av reklambilder. Det var inte den 'pressen' som fick mig att gå ner i ätstörnings-träsket. Det var inte bilder på smala kvinnor som också var otroligt vackra som fick mig att trasa sönder min kropp. I många fall tror jag faktiskt inte att det är där problemet ligger för unga tjejer med problem liknande mina. Tror det mer är en distraktion för att slippa det verkliga problemet som driver en ung människa att behandla sig själv så illa. Feels good to get that of my chest =P


Min vecka i London var lång och sjukt kort på samma gång. Kom snabbt in i rytmen. Tycker att det är så häftigt med alla människor på Oxford street som vet hur man rör sig bland mycket folk- nu är jag en av dem med. Jag sprang mellan folk med små marginaler med min resväska på hjul och ingen snubblade på den ;) Där är det tydligt vem som är turist- det är den alla går in i, den folk snubblar på haha =D

Vädret var dåligt inprincip hela veckan men det gjorde inte så mycket.
Träffade flera av dem människorna som är så viktiga i mitt liv när jag bor där och några fler =P
Får frågan om vad vi gjorde och jag vet inte vad jag ska svara.
Vi låg i sängen och bara var nära, vi var ute och gick, Vince skulle på lite möten så jag följde med och så träffade vi folk.
Hela veckan levde vi på fryst mat- något jag inprincip aldrig äter eftersom det i min värld är "evil food" likadant med konservburkar- ja när det kommer till mat är jag uppväxt bortskämd (who am I kidding? Jag är bortskämd). Vi åt mest fryst pizza och indisk mat.
En dag åt vi fryst lasagne, då var det trevligt med lite variation.
Men jag köpte faktiskt äpplen för jag tänkte det kan ju vara gott. Hemma äter jag frukt varje dag men det jag köpte där klassar jag inte som frukt utan mest bara äckligt =P

Jag försökte även överbevisa Vince att man kan ta sig runt London lika fort genom att gå som att använda sig av "public transport" (buss, tunnelbana m.m). Jag hade fel, inte jättefel men lite. Fast jag skyller lite på att jag valde en helt annan väg än det jag brukar gå. Hur smart är det på en skala att gå en väg man inte hittar när man ska komma någonstans fort?
Hela tiden gick jag och hoppades på en Alice i underlandet tunnel som skulle slänga mig vidare dit jag behövde vara.  Det kom ingen sån=(
Det tog mig ca 55minuter att gå och kom då ihåg att jag gick förbi Buckingham Palace vid vaktbytet (smart!) fullt av människor turister som bara var i vägen- för mig då ;)
Vince tog det ca 35minuter för- 20minuters skillnad i London är ingenting förutom en bra promenad.

Det känns konstigt och faktiskt fel att vara tillbaka hemma. Fast två bra dagar på jobbet och två snarkande hundar i min säng får det ändå att kännas helt okej.

Nu ska jag sova och njuta av att inte ha en endaste tid att passa imorgon- feels goooood!

God natt!