Tänder, Grattis Heléna och tankar

Igår var jag hos tandläkaren. Det var ingen infektion sa dem, fast det var det visst =P haha! Det var bara att jag lyckades fixa till det jättebra själv. Ibland får jag till det helt enkelt. Jag fick med mig en jättefin och stor "spruta" hem för att kunna spola rent själv =D Träffade samma tandsköterska som har varit med varje gång, hon tyckte att det var trevligt att jag kom och hälsade på lite. Hon är bra och kommer t.o.m. ihåg vad jag jobbar med medan tandläkaren inte ens verkar komma ihåg att han träffat mig innan =P
Han plockade stygnen men det var en liten bit som han drog i jättemkt till tandsköterskan(en annan, fick två) sa "AJ, aj, aj!" då bestämde han sig för att låt den sitta kvar. När jag kom hem lite senare så fick jag bort den på två sekunder tack vare min lilla mellanrumstandborste, guttans! Jag är fortfarande lite öm men det går åt rätt håll och jag behöver inte vara lika manisk med värktabletterna, skönt!

Besöket var så snabbt så jag hann i tid till domkyrkan där Helénas avslutning var. Hennes klasskompis höll ett av dem bästa och roligaste talen jag någonsin hört. Och när Heléna stog där framme och dem läste hennes namn och hon fick broschen och lite annat blev jag så stolt att tårarna nästan kom. Men jag valde att inte vara blödig, men klappade händerna jättehögt =P haha.
Gav henne en stor kram och kände bara hur ärlig, ren och stark min kärlek är för henne <3

Dagen spenderades ute i Lindsdal med Helénas familj och lite annat folk. Jättetrevligt =)
Och kvällen spenderades ute på Stensö i båthuset med alla nyblivna sjuksköterskor och deras kompisar. Fin utsikt, fina människor och gó stämning- en av dem bästa dagarna på riktigt länge! =D
Än en gång stort Grattis Heléna! <3

_____________________

Idag sov jag ut för första gången på länge- var riktigt skönt och välbehövligt!
Dem ringde från jobbet i morse och undrade om jag kunde jobba- jag sa nej.
Kändes lite dumt- men helt ärlig så tyckte jag det var bäst så.
Jag hade då bara sovit tre timmar och hade varken kört lagligt(för trött) eller haft någon energi till att  ge något. Kände mest för att gråta men var för trött tog en cigg, somnade om och vaknade vid halv tre som en zombie- men nu känns det bättre.


Tog en tur med bilen ikväll och bestämde mig för att åka till farmor och farfars grav. Titta till den lite. Så jag plockade bort lite vissna blommor och ogräs. Och imorgon ska jag åka och köpa en ny blomma att sätta där- för det ska vara fint.
Känns dock dumt att jag har besökt deras grav oftare än jag besökte farmor dem sista åren.
Känns så tråkigt att det blev så fel. Jag hade velat finnas där och hjälpa till att ta hand om. Kanske ta med farmor på en promenad eller sånna små saker som gör livet rikare för någon som är ensam. Fast jag tror helt ärligt inte att jag hade kommit till den insikten nu om hon inte hade gått bort, tyvärr.
Mormor bor så långt bort att det inte blir spontant- allt är så intensivt, planerat och det är mkt som ska hinnas med. Det blir inte på det sättet jag vill ge- men det får gå ändå.
Och något jag tänkt på är- att jag hoppas att dem som jobbade med min farmor och dem som jobbar med min mormor såg/ser dem som människor, inte vårdtagare. Att dem fick/får dem att känna sig trygga och att dem får det där lilla extra som skiljer dem som bryr sig från dem som bara jobbar. Att dem fick/får allt det som jag försöker att ge andras far- och morföräldrar. Jag hoppas det.


Ta hand om varandra!