Jakten på perfektion

Det händer så mycket och ändå ingenting. Det känns lite som att jag springer i ett hamsterhjul, mycket jobb och inget resultat. Jag tror dem kallar det stress. Jag jagar efter perfektion och höjer ribban hela tiden. Jag vill att allt ska vara bättre än bäst även jag. Jag ska vara den bästa flickvännen, den bästa dottern, den bästa matten, den bästa kompisen och den bästa undersköterskan. Mitt rum ska vara  välstädat och mysigt. Och som att det inte var nog så ska jag se bra ut. Jag ska ha fint hår, fin hud, vara solbränd och fortsätta att gå ner i vikt. Jag har tyckt att det har varit kul att sätta hårdare press på mig själv, att kräva mer av mig själv och mitt liv men det har blivit för mkt.

Jag  har ju inte mått så bra heller, vi har ju problem med gallsten i släkten och jag är säker på att det är det jag har problem med. Jag har fått mina anfall antingen på gymmet eller när jag ätit. Vilket har lett till att jag nästan slutat med båda, men jag ska börja snart igen! Ska bara ha några smärtfria dagar utan tabletter först sen ska jag tillbaka. Idag har varit en smärtfri dag, så kanske är jag på rätt väg ändå :D

Jag jobbade delad tur i lördags och lång dag i söndags. Inte mkt sömn. Idag var jag tvungen att gå upp, jag somnade vid tre eftersom att jag tittade på American beauty en jättebra film. Sen ringde Vince  och väckte mig runt halv tio. 6,5h gav mig inte tillräckligt med energi att hinna med dagen. Men jag har hunnit tvätta, ringa min chef och byta pass och ringa till veterinären där största delen av dagen spenderats känns det som. 

När jag kom hem i lördags kväll så fick jag veta att något var fel, hennes analsäck hade spruckit. Gav henne smärtlindrande, precis samma som hon fick utskrivet idag, känns bra att ha gjort något rätt. Så idag fick hon undersökas. Sen fick hon lugnande, det är bra att det finns men känns lika obehagligt varje gång. Senna låg också på golvet och fick en spruta och vaknade aldrig mer. Idag när jag satt med Sissi på golvet och klappade på henne så kom det ett par tårar, i samma stund fick jag syn på en hundtidning där det stod något i stil med "det gick fel hos veterinären, min hund dog". Jag fick panik och kände att den tidningen var väldigt felplacerad. Sen började min gammelhund att snarka och paniken släppte. Dem kom och spolade rent medan jag fick gå ut och vänta. Sissi fick en uppvakningsspruta och dem kom och hämtade mig. När Sissi fick syn på mig började hon vifta på svansen och gnälla, min fina älskling <3

Ikväll har vi alla tre varit utslagna hjältar. Hedda är ju inte van vid att vara helt ensam, den händer nästan bara när Sissi ska till veterinären. 

Jag har inte ens ätit någon riktig mat än och klockan är snart nio. Måste åka och handla lite. 

Imorgon efter jobbet så ska jag åka och hämta min älskade Vincey vid tåget- can't wait! :D

Ciao! ;)