Iaf så ringde jag upp banken och frågade vad som händer eftersom att det gått två veckor sen jag ansökte om det. Bruden som svarade var typ trög och döv- hon sa att jag gav fel uppgifter, I didn't! :@
Så iaf sa hon att jag var tvungen att gå in till banken. Jag blev sur eftersom att jag jobbar på det sättet jag gör, jag la på utan att säga tack och inte ens ett hejdå fick hon, dumma brud! :P
Det är så mkt lättare att vara bitch här, hemma måste man liksom vara trevlig. Här är det fullt av knäppgökar och svin så dem små otrevligheterna jag gör spelar liksom inte lika stor roll. Haha undanflykter, undanflykter! Men hade jag varit Kalmar-Lisa här så hade jag blivit grovt utnyttjad, så det är ett skydd- don't take the piss mate!
Idag hade jag tur så jag kunde åka till banken och greja, Vince mötte upp mig med mitt pass och mina gråa jeans :P
Höll på att totalt bryta ihop på banken. Jag behövde boka tid för att öppna ett nytt konto, det var tydligen lättare än att hantera dem uppgifter jag lämnat på nätet. Inga tider som passade. Och jag kan inte vänta tills jag är ledig för jag behöver min lön för att kunna fixa boende, och lönen får jag inte utan kort- rööv!
När jag tagit upp den trevliga kvinnans tid alldeles för länge och vi tittat på alla möjligheter så sa hon att vi kan ta det på telefon. Om banksnubben inte ringde skulle hon se till att göra det själv, eftersom att jag redan gjort mitt bästa- thank you very much ;D
När jag jobbar så är jag rätt stressad sover och äter dåligt. Så när vi var färdiga på banken kände jag mig helt konstig. Så jag och min Vincey gick och tog en kaffe. Där sköljdes jag över av en enorm hopplöskänsla, tårarna föll och jag föll isär för en stund- det kändes verkligen så.
Och jag kan faktiskt inte förstå hur jag kan vara så dum att jag inte tog med ett gosedjur till London. Jaja jag är 23 år, jag vet- men ibland är jag också ensammast i hela världen och känner mig huvudet kortare är Teskedsgumman. Jag sover ensam när jag jobbar- det har jag inte gjort sen jag var nio år. Vid min sida har det oftast funnits hundar, annars karlar och vid enstaka tillfällen en och annan kompis. Så det är inte konstigt att jag bara längtar efter något eller någon att krama. Och det enda som skulle vara tillåtet på jobbet är ett gosedjur. Hemma har jag en gråvit hund som jag fick på Cypern -98 den längtar jag efter. Den är hårig, mjuk och fin- rätt stor är den med.
På tåget tillbaka lyssnade jag på svensk musik och samlade ihop mina bitar. Vince ringde igen och muntrade upp mig ännu lite mer :)
Nu tänkte jag gå och äta lite, hela kroppen behöver det- bara munnen och hjärnan som inte riktigt velat sammarbeta. Men nu skiter jag i det för jag orkar inte må såhär, det suuuuger! :P
Ciao peeps! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar