Sen gjorde vi oss iordning. Och när jag stog och lockade håret så kom Jennifer och undrade om jag kunde platta hennes hår, klart jag kunde ;)
När alla(Vince, jag och flickorna) var färdiga gick vi dem 15minuterna det tar in till stan.
Först uträttade vi ett litet ärende och efter det gick vi för att ta tillbaka koftor som flickorna fått i julklapp. Inte visste vi att hela helvetet skulle bryta lös.
Jennifers var för liten och Rachels alldeles för stor. Vince hade totalt glömt bort att prata med sin syster som köpt dem. Hon som inte är en solstråle i vanliga fall blev fly förbannand när Vince pratade med henne i telefonen. Det stog att koftorna kostade £22/styck men det kom upp i datorn på £10/styck. Så det var därför Vince ringde upp sin syster. Återkommer till detta lite längre ner.
Vi gick och åt på Bella Italia. Sen gick vi till någon American sweetshop som totalt snurrat ihop vad som är lakrits och vad som är mint :P
Vidare till HM och lite andra affärer. Sen var vi påväg hem och flickorna började bli nervösa för att träffa sin faster, så för att lugna dem sa jag att dem kunde gömma sig bakom mig om hon sa något.
Vi har nog aldrig gått igenom en dörr så tyst någonsin. Men Vince och jag gick in till rummet där flickornas faster, farmor och farfar satt. Flickorna sprang upp. Men blev tillsagda att komma ner igen. När dem kom in i rummet fick dem sitta uppradade på två stolar, bara den var inte okej i mina ögon. Och deras faster gick på dem och godkände ingenting. Hon sa att dem ljög och hittade på och ville få det till att flickornas mamma fått dem att byta kläderna. Och alla som känner Lisa vet att hon kan hålla käften, fram till att någon blir riktigt orättvis. Jag var så arg att jag hade gråten i halsen. Men jag sa åt henne att hon var orättvis och att kläderna inte passade och att det var hela historien. Och då sa hon att jag kunde lämna rummet för att jag inte hade med det att göra och att hon ville sköta detta med familjen(som jag inte tillhör-haha thank fuck for that). Jag gick upp och skrattade(för att jag vågade göra det som var rätt, medan dem andra satt och tittade i marken) när Vince kom in. Fram tills att han sa att hon sagt till flickorna att dem gjort alla ledsna inklusive mig. Då exploderade Lisa- för det är en av dem vidrigaste kommentarerna man kan säga till ett barn. Varning säg det framför mig så väntar ett nackslag ;)
Vince och jag lugnade ner oss och hörde att någon var utanför. Gick och kollade vem det var- det var flickorna. Dem var jätteledsna och grät. Kramade om dem, grät lite själv. Jennifer började gråta ännu mer så kramade om henne medan Vince tröstade Rachel. Jag sa till dem att inget var deras fel och att det inte gjort mig eller någon annan ledsen.
Hela grejen är så orättvis. Det är dem vuxna som har problem och flickorna som hamnade i mitten och fick ta skiten. Jag kan inte bara sitta där och vara tyst när man lastar skit på oskyldiga barn.
Deras faster ville få det till att flickornas mamma tvingat dem att ta tillbaka koftorna när dem pratade i morse. Eftersom att flickornas mamma bett faster att inte köpa kläder från affären där koftorna var köpta(faster köper alltid fula kläder som barnen inte använder, hon tyckte att det var onödigt). Men flickorna visste inte om att deras mamma sagt det.
Och jag hörde hela konversationen imorse mellan barnen och deras mamma och hon nämde inte koftorna plus att flickorna pratat om det sen julafton bara inte till faster. Innan man blir arg och börjar skrika kan det ju vara bra att checka sin fakta först.
2 januari kan inte komma fort nog.
Nu måste jag gå ner. Mitt problem är ju att jag är sjukt långsint. Vince blir lätt arg men glömmer det lika fort. Jag kan ta mkt innan jag blir arg men det tar typ 5 år innan jag släpper det :P haha eller inte riktigt så lång tid längre, but you get the point ;)
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar